Jag ser ljuset Jonatan!

Ja, nu börjar jag faktiskt se vårljuset. Genom skitiga fönster och sjuktrötta ögon sipprar det in, obarmhärtigt och ljuvligt. Det här året har verkligen inte börjat på ett optimalt sätt och mer än en kväll har jag gått och lagt mig och bett om att få vakna någon helt annanstans. När jag nästa morgon vaknar i min egen säng och kliver upp och gör det jag ska så tänker jag ändå att jag kan mer än jag tror. Jag orkar mer än jag tror. Jag lyfter blicken och låter solen sippra in i alla vinklar och vrår. Den är fortfarande blek och hänger lågt, men för varje dag värmer den lite lite mer.