Dags att söka

Hela dagen idag har jag gått runt och inbillat mig att det är tisdag, trots att jag mycket väl vet att det är måndag. Förra veckan gick jag till ICA utan min plånbok. Två gånger, och inte kom jag på mig själv heller förrän jag stod i kassakön och febrilt grävde i jackfickorna. Jag glömde min lunchlåda på diskbänken.

Jag hällde mjölk istället för havregryn i kastrullen när morgongröten skulle tillverkas och när gröten väl var klar hällde jag upp den på en assiett istället för i en skål. All den tid jag på sistone spenderat på att leta efter nycklar när de ligger precis där de ska ligga skulle nog räckt till att skriva en roman eller två.

Om jag inte kommer ner från det blå snart är det nog läge att söka någonstans. Det kanske finns ett litet hem någonstans där sådana tankspridda flickor som jag kan få plats.

Jag har en mycket passande nyckelring i min nyckelknippa

Det lilla som gör skillnad

Det lilla som gör skillnad

Nyligen var jag på en obligatorisk föreläsning om stress som ingick i vår så kallade omvårdnadshandledning. Föreläsaren tog upp vad stress är, vad som orsakar det, vad det kan ha för konsekvenser och vad man kan göra åt det. Hon försåg oss med tre korta avslappningsövningar och gav oss tips på hur vi kan öva på att vara mer närvarande i nuet.

Det framkom under rasten och efter föreläsningen att vissa av mina klasskompisar tyckte att det var ganska flummigt och ganska onödigt. Varför ska det vara bra att känna hur det varma vattnet i duschen rinner ner för kroppen istället för att tänka på vad man ska beställa hem för pizza när man är klar? Jo, därför att det är de små sakerna som gör skillnad. Det är de små åtgärderna som bidrar till att man inte får ont, blir ångestfylld eller inte kan sova.

Jag tänker att de som inte tar det till sig i sitt eget liv inte heller kan tillämpa det i arbetet som utförs nära patienten. För någon som är svårt sjuk kan en fluffigare kudde en en halvtimmes vädring vara av stor betydelse. Att få ansiktet baddat med en sval handduk eller att få frågan vad man vill ha att dricka till maten kan vara livsviktigt!

Så ni som inte tror att det gör skillnad: Tänk om!

Gå i ide

These were the good times.

Jag har haft lite lust att gå i ide de senaste dagarna. Istället har jag tagit på mig mer jobb än nödvändigt...Allt för sparkontot!

Dagens väder får mig verkligen att vilja gå och gräva ner mig och efter ett kort besök på skolan för att utnyttja skrivarna där tänker jag nog inte sticka näsan så mycket utanför dörren på några dagar.

Helgens projekt blir att organisera min garderob och lusläsa artiklar till uppsatsen samt att under tiden konsumera ohemula mängder med te.

Sockerchocken

Idag hade jag två klasskompisar här hemma på pluggdejt, och en av dem hade godis med sig. Massor av godis och allt blev inte uppätet. Jag har inte ätit socker på många veckor och plötsligt står en stor skål med godis på bordet och skriker på mig. Vi får se hur länge den blir kvar där... Vi fick i alla fall ganska mycket gjort idag. Nu tar jag kväll och försöker låta bli att klättra allt för mycket på väggarna.

Det som gör dagen

I min lokala ICA-butik jobbar det en kille som oftast sitter i kassan. Han är alltid glad som en solstråle och supertrevlig mot alla. Oavsett hur dålig dagen må ha varit så går jag ifrån affären med ett leende när han jobbar. En vacker dag ska jag nog ta och säga det till honom. Tänk att något så enkelt jag göra så mycket.

Sociala färdigheter

Varför har jag så svårt att hitta folk att umgås med som inte går mig nerverna efter ett litet tag? Ställer jag för höga krav? Letar jag i fel grupper? Är jag helt enkelt inte social av mig?

Förmodligen en blandning av alla tre, men jag vågar påstå att den största orsaken är att jag inte är så social av mig. Jag trivs bäst med att påta på i mitt eget sällskap. När jag hamnar i en grupp är jag den som sitter och lyssnar och lägger in en väl vald kommentar då och då, när jag blir tillfrågad.

Den moderna teknologin gör att man kan och ska vara tillgänglig hela dygnet runt. När folk hör att jag stänger av telefonen på natten tittar de nästan lite konstigt på mig. Om jag skulle få för mig att stänga av både internet och telefonen skulle det knappast dröja mer än någon dag innan polisen knackade på dörren för att fråga om jag är död eller vad som står på egentligen.

Jag lever just nu ett liv där det ständigt skickas sms och rings för att alla ska ha stenkoll på läget jämt. Gissa varför jag vill flytta ut i skogen. Där kan man ju alltid skylla på dålig täckning!

Jag tycker mycket om mina vänner, men hörrni ni får inte bli förnärmade om jag försvinner då och då. Det är bara jag som låter mina eremit-gener få lite spelrum.

Snåljåp

Eftersom jag är en sån snålis anser jag just nu att jag lever lite på fisens mosse för återstoden av den här månaden, eller i alla fall fram tills den 24. Så är inte alls fallet, egentligen. Jag har massor av guld på mitt sparkonto, men det ska jag ju ha till en utlandsresa om något år eller så.

Så då lever jag alltså på havregrynsgröt och knäckebröd.

Ibland skulle jag nog behöva vara lite mer sansad i mina sparande. Men ååhh så fin min resa kommer bli...

Studieteknik

Om den funkar får vi se om en dryg vecka när det är dags tentan.

Inte riktigt klar

När jag sitter och blippar mig runt på Facebook och ser alla som är ute i världen så känns det som att jag är inte riktigt klar med det där.

Att leva ur en 40-liters ryggsäck.

Att ha på mig samma fleecetröja i två veckor för att jag inte har kommit över en tvättmaskin på lika länge.

Att inte veta vart jag ska sova imorgon natt.

Att kunna mitt passnummer utantill för att jag måste använda det var tredje dag.

Att göra saker som jag aldrig skulle våga göra här hemma.

Att borsta sand istället för knäckebrödsmulor ur sängen.

Att äta cheerios till frukost, ostmacka till lunch och pasta med pulversås till middag i en hel vecka för att det är billigt.

Att träffa nya öppensinnande människor varje dag.