torsdag 9 februari 2012

Sociala färdigheter

Varför har jag så svårt att hitta folk att umgås med som inte går mig nerverna efter ett litet tag? Ställer jag för höga krav? Letar jag i fel grupper? Är jag helt enkelt inte social av mig?

Förmodligen en blandning av alla tre, men jag vågar påstå att den största orsaken är att jag inte är så social av mig. Jag trivs bäst med att påta på i mitt eget sällskap. När jag hamnar i en grupp är jag den som sitter och lyssnar och lägger in en väl vald kommentar då och då, när jag blir tillfrågad.

Den moderna teknologin gör att man kan och ska vara tillgänglig hela dygnet runt. När folk hör att jag stänger av telefonen på natten tittar de nästan lite konstigt på mig. Om jag skulle få för mig att stänga av både internet och telefonen skulle det knappast dröja mer än någon dag innan polisen knackade på dörren för att fråga om jag är död eller vad som står på egentligen.

Jag lever just nu ett liv där det ständigt skickas sms och rings för att alla ska ha stenkoll på läget jämt. Gissa varför jag vill flytta ut i skogen. Där kan man ju alltid skylla på dålig täckning!

Jag tycker mycket om mina vänner, men hörrni ni får inte bli förnärmade om jag försvinner då och då. Det är bara jag som låter mina eremit-gener få lite spelrum.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar