Åh vad jag önskar mig ett riktigt åskväder. Ett sånt där man kan känna vibrationer från blixtnedslagen i marken. Ett sånt där strömmen går och man inte kan se längre än radien av stearinljuset. Ett sånt där jag tvingas till insikten som egentligen är sann varje minut av varje dag. Jag har inte kontroll över någonting alls och det är inte meningen att jag ska ha det heller. Kontrollen finns någon annanstans. Hos en högre existens, hos stjärnorna eller hos varje molekyl av de miljarder molekyler som ryms i en vattendroppe, men inte hos mig. Och inte hos dig.
Ett sånt åskväder där det regnar så hårt och länge att man skulle kunna simma ner längs gatan och vattnets och naturens kraft blir så stor att alla fördämningar brister och allt forsar ut utan en chans att stanna upp förrän dammarna är tomma.
Det är absolut inte så att jag önskar att en naturkatastrof ska drabba Halmstad, men om det ville komma ett åskväder och slå ner i mitt huvud skulle jag bli glad. Luften är så klar och ren efter åskoväder. Det tunga i luften är borta och det blir lite lättare att andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar