För mina relationer. Det är inget utomstående som ständigt sätter käppar i hjulen för mig. Det är jag själv. För att jag har ett sådant enormt behov av bekräftelse från omgivningen. Jag vill att du ska säga igen och igen att jag är fin och tillräcklig och att jag duger. Att du vill vara med just mig.
Det funkar inte, det vet jag. Jag vill verkligen ändra på det. På mig. Kunna ge mig själv den bekräftelsen.
Den relationen jag är i nu sätter jag stort värde på och den vill jag verkligen bevara. Jag vill inte att den ska läggas till högen av havererade förhållanden både till vänner och pojkvänner. Det som till slut har haft sönder de relationerna är i grund och botten samma sak.
Så när jag får höra att det var försent, då händer det som jag är allra mest rädd för. Det får inte vara försent. Den här gången var det egentligen inte något stort. Men ändå. Det får inte vara försent. Inte igen. Inte igen. Inte igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar