Att bosätta sig

Jag är född i Uppsala, och uppväxt på ett antal olika ställen i detta avlånga land. När jag var 11 år flyttade vi till Stiby på Österlen och sedan dess är det Skåne som har varit "hemma" för mig.

Åtta månader om året är Skåne ganska fantastiskt. Den allra bästa tiden är kanske tidig sommar när allt är så grönt så att det nästan sticker i ögonen Allt utom rapsfälten förstås, som lyser som solar över hela landskapet. Tidig höst är också vackert, precis när löven börjar fatta eld på träden men luften är fortfarande ljummen. Så småningom kommer dock november, och den gråa, isande fuktiga dimman sveper över oss med hjälp av vinden från väst. Sen är det så i fyra kalla mörka månader. Här snöar det vanligtvis inte förrän i slutet på januari, och den snön ligger ändå bara några dagar på sin höjd, innan den blir modd, som fryser till is om nätterna, och sedan blir modd igen nästa dag. Nä, den skånska vintern faller inte mig i smaken.

En tanke hade ju varit att bosätta sig i ett land där det inte riktigt blir vinter på samma sätt som här. Södra Grekland, eller varför inte Australien till exempel. Det blir förvisso kallare under en period men inte lika rått och isande som här. Saken är den, att jag tycker om årstidsväxlingarna och jag tycker om att längta efter den skillnad i mitt rutinmässiga liv som årstiderna för med sig.

På sommaren vaknar jag tidigt av ljuset och fåglarna och behöver inte särskilt mycket sömn egentligen. Jag kan gå ut på promenad klockan 7 på morgonen i bara den tunna jackan. När det blir mörkare och kallare kan jag sova 10 timmar om jag får, och jag tar varenda tillfälle som dyker upp att vira in mig i en filt och dricka te i timtal. Understället i merinoull blir min vardagsuniform och fingertopparna är ständigt avdomnade och skrynkliga av den kyliga fukten.

Min mamma, som kommer från Luleå, har tydligen sagt en gång att hon aldrig mer ska bo norr om Dalälven, och det står hon fortfarande fast vid. Jag är själv ganska lockad av de "riktiga" vintrarna uppe i västerbotten någonstans. Jag ser mig själv bo i en liten ort i inlandet, i ett hus som jag har inhandlat för sisådär 275 000, för så är huspriserna däruppe, om man är beredd på lite renovering förstås. Jag är inte riktigt så romantiserande att jag inte förstår att vintrarna däruppe är mörka, mycket mörkare än här och dessutom längre, men den torra klara luften och tanken på att åka längdskidor lockar mig. Och sommaren, när det är ljust dygnet runt och man kan vara ute och promenera i en timme utan att stöta på en enda käft, det lockar mig också.

Det bästa stället jag har bott på hittills, vad gäller årstider, är den skidåkningstokiga lilla staden Wanaka på Nya Zeelands södra ö. Dit skulle jag med glädje flytta en vacker dag, om det inte vore så förbaskat långt från släkt och bekanta....

Sökandet fortsätter.