Idag har jag ju legat raklång och vilat mig och bekämpat baciller. Fönstret har stått på vid gavel, för varm och unken luft är väldigt otrevligt tycker jag. Byggjobbarna på min innergård har haft mix megapol på radion hela dagen och glatt och högt och ljudligt sjungit med i de flesta låtarna. Dagens höjdpunkt var nog "It's not unusual" med Tom Jones. Eventuellt hördes de ända till Dalby. Undrar just om de får betalt för att sjunga, för bygger gör de då inte särskilt effektivt. De gånger jag har tittat ut genom fönstret har de suttit med sina kaffetermosar och sjungit och skojat. Trevligt för dem, men det vore ganska trevligt för mig om de ville bli klara nån gång. Kan det verkligen ta sex månader att göra om putsen och byta fönster på två väggar med fyra våningar?
När byggarna gick hem för en stund sedan togs intogs scenen (innergården alltså) av grannens döttrar som är ungefär sex och åtta år gamla. Den yngre har givit sig in på "Sov du lilla videung". Hon repeterar samma strof om och om igen i varierande tonart och volym och visar inga tecken på trötthet. Är det inte härligt med musik?
Hade jag inte haft ont i halsen så hade jag själv visat var skåpet ska stå. Lite Cornelis Wreesvijk hade suttit fint till exempel. Fast hade jag inte haft ont i halsen så hade jag ju inte varit hemma och fått skavsår i öronen förstås....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar